På dagens jubileum är detta Resident Evil-remake en underskattad pärla, och enligt min mening har det fått ett rättvist delat mottagande.

När släpptes 1999 var det visserligen en uppföljare, men det utspelade sig i stort sett parallellt i samma miljöer som originalet. Istället för att historien berättades ur Leon S. Kennedys och Claire Redfields perspektiv spelade vi Jill Valentine (återvänder från ), samt den älskvärda Umbrella-mercenären Carlos Oliviera, i vissa avsnitt.

Det gled lite från överlevnadsskräcken som dominerade de två första spelen i serien, till förmån för mer action. Det var en formel som jag personligen tycker passade spelet bra, särskilt med tanke på att det bara skiljde ett år mellan spelen, vilket gjorde att varje spel kunde stå för sig själv och erbjuda något lite annorlunda.

Capcom bjöd oss på två härliga nya remakes

Ungefär 21 år efter deras respektive originalsläpp släppte Capcom remakes av (2019) och (2020). Men båda spelen mottogs ganska olika av kritiker och spelare.

Till exempel har (1998) på Metacritic ett betyg på 89 från kritikerna (av någon anledning verkar PS1-användarsiffran vara felaktig). Remaken från 2019 fick 91 och 8,9, respektive.

När det gäller (1999) fick den 91 från kritikerna och 8,8 från användarna. Ändå fick 2020-remaken betydligt lägre bifall med 79 respektive 6,8.

Varför fick Remaken lägre betyg?

Mycket av den positiva vinklingen till remaken handlar om den actionfyllda spelupplevelsen och den visuellare frsökningen. Men de flesta klagomålen handlar om att spelet är för kort, för likt remaken och att innehåll klippts bort, såsom Clock Tower (något som vi diskuterade med Jill Valentine-skådespelerskan Nicole Tompkins).

Medan jag tycker att kritiken mot det bortklippta Clock Tower-innehållet är rättfärdig, ser jag lite annorlunda på kampanjens längd totalt. Visst, jag hade älskat längre spel och att Clock Tower-delen fanns med, men när det gäller kampanjens längd är det inte mycket annorlunda jämfört med originalet. Däremot var den tungt manusstyrda Nemesis något blek jämfört med den mer oförutsägbare Mr X i remaken.

Till exempel, enligt användargenererade webbplatsen ’How Long to Beat’, har båda från 1999 och 2020-remaken en kärnpågående uppskattad kampanjlängd på sju och en halv timmar.

Dessutom, för fulländningsentusiaster som vill uppnå allt spelet har att erbjuda, är originalet uppskattat till cirka 13 timmar, medan remaken erbjuder 20 timmar (och det inkluderar inte flerspelarläget som följer med remaken, ).

Remaken förtjänade bättre

Så, om den vanliga kritiken är längd och återspelningsbarhet hos remaken, så tittar man på de tillgängliga statistikerna så känns det som om det förtjänade en mycket bättre mottagning än vad det fick. Tacksamt nog vet jag att precis som jag finns det fortfarande mycket kärlek därute för remaken.

Med det i åtanke, om du tidigare avfärdade remaken av någon anledning, är det nu rätt tid på spelets sjätte jubileum att ge spelen en ny chans. Vem vet, du kanske upptäcker att denna underskattade pärla faktiskt varit värt det under alla dessa år.

Remaken finns nu ute på PC, PlayStation och Xbox. Jag skulle dock rekommendera att hålla sig borta från mobil- och cloud-switch-versionen, de är inte bra.

Du kanske också blir glad att veta att originalet finns tillgängligt på PC via Steam och GOG, såväl som PlayStation Store, så att du kan jämföra de två om det lockar dig.