Wreck-It Ralph 27 mars 2013 15.46 av AlexandraAurell

Inte nog med att Ralph slog sönder ett och annat i den sköna Disneyrullen med samma namn, nej, han och hans hammarbärande kompis är nu tvungna att slå sönder hela idéen bakom spelet. Ibland kan man i sitt stilla sinne undra hur spelutvecklare egentligen tänker.


Wreck-It Ralph är ett praktexempel på vad som händer om man låter ett gäng kodare från lågstadiet göra ett spel. För det är precis så det känns. Oslipat. Fult. Dumt och helt och hållet oengagerat.


Intrycket börjar bra, då spelet flörtar friskt med 8-bits referenser i såväl musik som bild. Dock sträcker det sig inte längre än till startskärmen(!). Resten är totalt och fullständigt skräp. Jag vet inte hur ofta jag satt och svor över varför spelet var så förbannat dåligt.
Du har tre "kapitel" att välja på direkt från start. Dessa har fyra subnivåer/banor och en femte som är en bossnivå.


Bossnivåerna kan man inte inte spela förens man klarat alla fyra nivåer i alla kategorier. Ologiskt. Men det är väl som resten av spelet.


Själva nivåerna/banorna är uppbyggda likt Super Mario (plattformsspel) då man rör sig antingen vänster eller höger. Man spelar som både Ralph, som är stor och stark (och gärna påtalar hur mycket han ska puckla på allt och alla) och som Felix, en liten hantverkare vars specialförmåga är att dubbelhoppa (wow...). Dessa två kan man skifta med genom en enkel knapptryckning och ideén är upplagd då olika hinder kräver vissa förmågor.


Ralph kan slå sönder kartonger (eller vad det nu ska föreställa) och andra rätt stora föremål medan Felix, som sagt, kan dubbelhoppa och laga konsoller. Halva spelet går ut på att laga konsoller, vilket man gör genom att hålla in en knapp i 3-4 sekunder. Till och med en boss ska man besegra genom att laga konsoller. Logiskt? Nej.


Givetvis finns det hinder och dessa består utav cy-bugs; mekaniska insekter som även ställer till en jäkla massa oreda i filmen med samma namn. Dessa kan besegras (enklast) med Ralph och då är det ett slag som gäller. Ralph har en slagkombination som sträcker sig så långt som tre slag. That's it. Därmed blir spelet väldigt sällan varierat. Felix kan även kasta en skiftnyckellikt en boomerang (??!!) samt slå på fiender i närheten med samma skiftnyckel utan att göra någon större skada.


Spelet är oundvikligt lätt (hela spelet ligger på en ca. 2 timmars speltid) och ens hälsa även återgenereras snabbt. Ibland av att ha ihjäl cy-bugs, ibland bara genom att bara stå och vänta 4-5 sekunder.


Spelet är dessutom ohyggligt fult och nivådesignen är bland det värsta jag har sett. Blanda då även ner lite orealistiska fällor, en näve korkade ljudeffekter, skrikande one-liners (jag tittar på dig Ralph), buggiga fiender, en ypperligt urusel spelkänsla och sedan låter tre 8-åringar koda spelet - då har du Wreck-It Ralph. Vill du ha ett tips? Köp inte det här spelet.


Betyg: 1 av 10
Recension: Johan Hereora Hummerhielm
Testgrupp: Goodgame Västerhaninge