Uncharted 3: Drake's Deception 22 oktober 2012 10.18 av majr0z

Det tredje ordentliga inlägget i Uncharted-serien har anlänt, och det är ingen tvekan om att utvecklarna Naughty Dog har otroligt stora förväntningar på sig. Många har sagt att det inte går att överträffa den nivån som sattes av Uncharted 2 på den nuvarande generationens konsoler. Så frågan är om Drake's Deception kommer att leva upp till sin föregångare, eller om det ens går att överträffa den.

I Uncharted 3: Drake's Deception har Nathan Drake återigen samlat ihop ett gäng stereotyper till vapendragare för att denna gång försöka återupptäcka det förlorade Iram, även känt som "Öknens Atlantis". Äventyret lockar karaktärerna med omåttliga rikedomar men leder självklart gruppen in i en våldsam och spännande spiral av livsfarliga situationer med den obligatoriska gnuttan av övernaturligt hot. När handlingen bryts ned dyker absolut inget nytt fram under solen. Spelet följer samma recept steg för steg som sina föregångare och alla filmer serien hämtat inspiration från. Men samtidigt förväntar man sig inte mer. Den riktiga vikten ligger på kvalitén, och där lär spelaren inte bli besviken. De flesta karaktärerna har man träffat på eller följt innan, så det är ganska betydelsefullt att utvecklarna ändå lyckats gräva ut lite mer djup ur samma personligheter som man redan har gått igenom så mycket med. Detta förstärks av att samtliga röstskådespelare presterar strålande, och sekvenserna där vi bjuds på en djupare inblick av hur Nathan och Sullys förhållande inleddes och formades är bland de bästa i spelet.

Att spela Uncharted 3 känns i princip likadant som att spela tvåan. Det finns små förbättringar och lite nya element, framför allt när det blir dags för Drake att hantera situationer med knytnävarna. Det finns en uppsjö av kontextuella variationer som kan komma fram när du slåss med skurkarna; allt ifrån att du greppar en flaska från ett bord och slår i huvudet på fienden, slänger in honom i en närbelägen vägg eller bara helt enkelt rycker ur sprinten från handgranaten han korkat nog haft väldigt tillgängligt på sin uniform. Även de mer diskreta alternativen för stealth-sektionerna har utökats de med, och nu i trean känns dessa moment mer naturliga och mindre påtvingade. Fiendernas artificiella intelligens känns lite mer finputsad. Spelaren kan alltså förvänta sig att bli konstant flankerad av koordinerade styrkor så fort han försöker hämta andan bakom skydd. Stundvis kan man dock tycka att fienderna "fuskar", då enskilda soldater oftast vet exakt var du är oavsett om de faktiskt sett den minsta skymt av dig innan de börjar skjuta eller ej. Förvänta er i alla fall inte samma nivå av påtagliga framsteg som var så tydlig i förra spelet. Detta betyder inte att det är låg standard eller dåligt någonstans, men när Naughty Dog konstant har höjt ribban fram tills nu så har vi blivit bortskämda. Det märks att nivån inte har rört sig så mycket det senaste året, men upplevelsen är ändå nästan perfekt och när man väl kommit in i spelet tänker man inte särskilt mycket på det.

Utöver berättandet så är nog det visuella det som Uncharted-serien är mest känd för. Ingen annan studio som vi har sett kan skapa en värld som är så detaljrik, följsam och trogen, och Naughty Dog fortsätter att vara mästare på att skapa så vackra scener och miljöer. Oavsett om det är lugna landskapsmiljöer eller konstant svajande högfarts-scenarier så ser det alltid väldigt snyggt ut. Detta tillvägagångssätt medför dock att man ofta kommer att stöta på fasta kameravinklar och ganska scriptade scener. Vi i testgruppen var dock ense om att detta inte alls kom i vägen för spelandet, vilket gör spelet bara ännu mer unikt och värdigt. Man kan självklart hitta lite brister, exempelvis hos de flesta karaktärsmodellerna utanför cutscenes, men vid sådana tillfällen ger den snygga animationen av modellerna tillräckligt med liv till helheten för att väga upp det.

På samma sätt som tvåan bjuder Drake's Deception på ett stabilt utbud av flerspelarlägen med mycket variation och flera väldigt dynamiska kartor. Det finns många alternativ för spelaren när det gäller utseende, utrustning och bonusar. Det mesta behöver låsas upp, antingen med pengar du tjänar från matcher eller genom att du levlar upp tack vare införtjänade erfarenhetspoäng. Men starten känns lätt och lockande att komma in i. Även om du som nybörjare spelar mot folk med långt större erfarenhet, hittar spelet ändå sätt att belöna dig på så vis att du kan jobba dig över den första kullen. Det är väldigt tillfredsställande att se det kaos som uppstår när tio stycken egensinniga personer som alla kan röra sig som Nathan Drake studsar omkring och försöker få överhanden på alla andra. Multiplayer avnjuts i de flesta spel bäst tillsammans med vänner. Om du är sugen att utforska alla spellägen som Uncharted 3 bjuder på kan det tyvärr nästan bli ett krav. Vi märkte att nästan en och en halv månad efter att spelet släpptes finns det fortfarande en trogen spelarbas. Dock verkar alla dessa spelare kommit överens om att det enda som är värt att spela är Team Deathmatch. Om du alltså är sugen på de mer exotiska variationerna kan du, - som vi insåg, få problem.

Det kan avfärdas som lathet när någon säger "Om du gillar A, kommer du gilla B" som en sammanfattning om något, men i detta fallet går det inte att komma undan hur passande det är. Uncharted 3: Drake's Deception är i grunden framför allt MER Uncharted. Det är lite mer putsat och har lite variation på vissa element, men faktum kvarstår att det håller samma nivå som sin närmsta föregångare; på gott och på ont. Spelet innehåller allt vi önskar oss av den här typen av spel.Med en otrolig kvalitet som genomsyrar varje vrå av produktionen är det ändå utan tvekan ett av de bästa spel vi spelat på hela året.