Tiger Woods: PGA Tour 14 12 juni 2013 12.10 av

Golf. Vad ska man säga? Det är en liten specifik klick som uppskattar dessa spel och jag kan tyvärr inte påstå att jag är en av dem. Jag jobbade som Greenkeeper (= lättlurad gymnasieelev som klipper gräs på en golfbana) en sommar med en kompis där vi lärde oss att golfbollar gör ont. Någon större insyn i spelformen, fick åtminstone inte jag, medan min kära kompis (och gästspeltestare för det här spelet) kom att bli en riktigt duktig golfspelare.


Som den oinvigda grupp av icke-golfare vi är känns det svårt att försöka förstå charmen med golf. Som vid många andra sportspel bör man vara någorlunda intresserad av originalformen för att uppskatta den i spelform. Därför stöter vi på en hel del farthinder under vägen som tvingar oss att hålla en väldigt låg hastighet till att (rätt ofta) abrupt stanna. Segt, när alla man vill är att slå lite bollar, precis som i Wii Golf.


Dock är TWPT allt vad Wii Golf inte är. Det är svårt, rätt fult (Wii Golf är åtminstone ”knubbigt gulligt”) och fyllt med massa funktioner och termer man behöver ett sådant där golflexikon för. Jag möts av en urholkad och alldeles för kort tutorial som istället för att väcka intresse, nästan släcker det.


Spellägena är väl inte de enklaste att förklara för den oinvigda (av den oinvigde) men det finns ett karriärläge där man först och främst måste skapa en egen karaktär med lite tweakande av utseende och annat smått och gått. Då med betoning på smått då det är väldigt sparsamt med valmöjligheterna till frisyr, ögonskugga and what not. Sedan ska det vara ”nytt” att man spela som kvinna(!), vilket ju inte känns lite förlegat. Det märks att det här med kvinnor är något nytt för EA då vår kvinnliga golfare ser ut att ha ståltråd i sin hästsvans och står rätt ut från huvudet och har ansiktsmimik som vid post mortem. Grafiken är dålig. Till och med gräset, som är 90 % i golf, är dåligt renderat och ser dött och tråkigt ut.


De har även slängt in ett läge kallat ”Legends of the Majors” som ska föreställa allehanda kända golfprofiler genom tiderna, som man kan spela som och kronologiskt arbeta sig fram till dagens datum där Tiger Woods väntar.


Spelets huvudsakliga problem är att det slänger in dig en golfvärld fylld av konstiga termer och regler istället för att klart och tydligt gå igenom allting, steg för steg. För att lära sig att putta krävdes det att jag lånade Youtube. Trial and error krävs för allt annat. Är man inte golfare eller inte har spelat tidigare golfspel som kanske varit tydligare på biten med att introducera utomstående, så är det svårt att fatta galoppen. När jag väl gjorde det så tändes en gnista av hopp. Den slocknade dock fortare än det hade tagit mig att förstå grundkonceptet i spelet.


Det andra stora problemet är att det tar sådan tid att spela. De flesta vet kanske att golf går på arton hål. Det tänker man inte på när man väl spelar. Men det är ingen som kommenterar eller informerar en om antal hål kvar (i alla fall inte under karriärläget vilket var det enda läge som intresserade oss) för att hålla ens intresse uppe. Givetvis tröttnar man ganska fort när man bara ältar slag, vindriktning, fotposition, slag och bunker. Om och om igen.


Mutliplayer har vi inte haft någon möjlighet att testa då vi saknar guldmedlemskap. Men det är väl lika bra med tanke på hur buggigt och dödfött majoriteten av andra (stackars) ägare av spelet, uttryckt att det är.


Att betala fullpris för ett sådant här spel finns inte världskartan och vi skulle hellre vilja att man tittar andra alternativ istället för att stödja en spelproducent vars största intresse är att tjäna dina hårt förvärvade pengar. Men visst, är du biten av golf kanske det här är något för dig.
Skämt åsido. Det här är inte ett spel för någon. Om det kostade dig en hundralapp? Tveksamt.


Spelet saknar detaljrikedom, det saknar känsla och det saknar framförallt en själ.
Däremot är det väldigt, väldigt bra musik i menyerna. Så om du vill ha ett spel för att bara sitta i menyerna – köp! Annars, låt bli.



Betyg: 3 av 10
Testgrupp: Goodgame Västerhaninge
Skrivet av: Johan Hereora Hummerhielm