NHL 14 30 december 2013 15.17 av

Det är knepigt att recensera ett spel från en serie med lång historia. Den som följt serien kommer plågas av en liten röst som undrar om man värderar spelet rättvist efter dess egna styrkor och svagheter, eller om man bara ser till historien och gillar/ogillar spelet för att det inte matchar vad man gillade förut. Och om recensenten är helt ny och inte har något intresse för serien plågas de i sin tur av en röst som ifrågasätter om man överhuvudtaget kan värdera dess goda sidor och kritisera dess svaga sidor- är vad som stör testaren kanske en styrka i ögonen hos de existerande fansen?


Vad som vill sägas med denna brasklapp är att recensenten inte är ett sportfan, och har därför inte spelat ett NHL-spel på år och dag. Men någon där ute måste ha tänkt på just denna målgrupp, för en av NHL 14’s största nyheter är “94”-läget. Med ett menyval förflyttas spelaren tjugo år tillbaka i tiden, med endast en knapp för passningar och en för skott, samt att man styr spelare med vänster styrspak. Fullständiga nybörjare kan snabbt sätta sig in i spelet och lära sig dess fysik och regler, och om man vill kan man sedan behålla 94-kontrollerna även om man spelar online eller i lite mer avancerade lägen. För är det en sak som även en nybörjare snabbt kan se, är det att NHL 14 har valmöjligheter i överflöd.


Nittio procent av hockey är menyer
Nästan lite för stort överflöd. Det blir lätt för mäktigt för en nykomling att försöka navigera utanför det välkomnande och nedskalade 94-läget. Dels är de “riktiga” kontrollerna drastiskt annorlunda då man använder i stort sett kontrollens alla knappar för en mängd olika funktioner, förutom att skjuta pucken. Detta sköts genom en kombination av att sikta med vänster spak (som även rör spelaren) och att styra klubbans slagvinkel med höger spak, vilket är en utmaning som heter duga. Spelet erbjuder visserligen ett träningsläge som visar hur man spelar med det “riktiga” kontrollerna och där man kan öva in ett antal olika situationer som kan uppstå under en match. Men dessa ligger djupt inbäddade under flera menyval som tar ganska god tid på sig att ladda, och det kunde gärna ha varit lite mer smidigt. Som det är nu går man igenom olika saker som att skjuta mot mål, tekningar och passar separat, istället för att kanske lotsa spelaren genom en övnings-match där man får hjälp med alla de tänkbara situationer som kan uppstå.


Men oavsett vilka kontroller man väljer, så erbjuder spelet rikligt med innehåll. Två av de mer avancerade spel-sätten är “Be a Pro” och “Be a GM”. De liknar varandra då båda går ut på att föra ett lag till framgång i NHL, men i GM-läget spelar du både som laget under matcher och som deras lagmanager mellan matcher. Du måste hyra spelare och träna dem till att bli pålitliga spelare ute på isen samt tjäna ihop pengar till laget. Be a pro låter dig istället spela som en ensam spelare på väg uppåt i hockeyvärlden, antingen som nykomling i ett farmarlag eller färsking i NHL. Återigen så finns det mycket att göra här för entusiasten, men kanske är det lite för mycket. Det tar väldigt lång tid att gå från ett farmarlag till NHL, där spelet verkligen börjar. Många långa matcher måste vinnas, och allra helst med mycket inblandning från spelarens sida. Man kan låta datorn sköta matcherna, men den är sällan lika bra som en människa och detta sänker ofta din favör hos fans, lagkamrater, lagstyrelse och familj. Alla dessa faktorer måste du påverka i intervjuer mellan matcher, för gör du inte det kommer laget inte hjälpa dig och styrelsen aldrig befordra dig.


Mörka moln på avbytarbänken
Intervjuerna är dock ganska repetitiva, och man lär sig snabbt vilka svar som ger vilka resultat. De blir mer slitgöra än underhållning, ett tröttsamt moment som måste utföras för att man ska komma in i NHL och verkligen bli rik och berömd. Men försöker man börja direkt i NHL stöter man på problem i form av att ens karaktär inte fått tillräckligt med träning. De kan missa skott, blir ofta utvisade då de inte kan tackla rent och är inte lika snabba och lätta att styra som om man spelat igenom farmarligan och uppgraderat ens proffs statistik. Ofta slutar det med att man växlar mellan att spela egna matcher och låta datorn avgöra dem, bara för att spara in tid.


Hastigheten är dock inte det enda orosmolnet på NHL’s himmel. Vill du designa ditt egna proffs erbjuds en mängd olika ansiktsformer, ärr, fräknar, ögonfärger och hudfärger... förutsatt att du skapar en man. Spelet skryter på omslaget att man för första gången kan skapa en kvinnlig karaktär, men där manliga karaktärer har över 180 unika ansikten att välja på har kvinnor bara tre på förhand designade ansikten. Grafiken på modellerna är inte heller den bästa, särskilt spelarnas hår som ser ut som kantiga block.


Det ska medges att spelarmodellerna ser mycket bättre ut än publiken, och att kameran för det mesta är på sådant avstånd att man inte lägger märke till modellernas smått hafsiga utseende. Dessutom är presentationen av högsta kvalitet när det gäller menyer och halvtidsskärmar och annat som får det att verka som att man tittar på en riktig hockey-match på TV, så det är inte ett helt och hållet fult spel. Men man förväntade sig nästan lite mer från ett PS3 spel. Musiken är inte heller den särskilt intressant, en samling licensierade låtar som bara spelas då och då, och i övrigt hör man mest publikens sorl och kommentatorernas rundgång. Samma kommentarer mals om och om igen tills man bara stänger av ljudet för att slippa dem.


Spelar ändå som älgar på grönbete
Men att klaga på detta känns lite petimeter-aktigt. Spelet är lite knepigt att lära sig och är grafiskt ointressant, men vad gäller själva hockeyn känns det som att det är allt fansen kan önska sig. Det finns många olika sätt att styra slagen och dina spelare, online-lägena erbjuder kompakt motstånd med många och aktiva spelare och det finns en mängd olika alternativ för att göra matcherna precis som du vill ha dem. Vill du att alla ska bete sig realistiskt eller flänga runt som figurer i ett tv-spel? Vill du ha kedjebyten eller inte? Ska matcherna vara över på en kvart eller vara lika långa som de är i riktiga världen? Ska kameran följa pucken, din spelare eller bara visa ett fågelperspektiv av planen? För att inte tala om det märkligt detaljerade och djupa slagsmålsystemet, eller att du kan bygga ett “dream team” med berömda hockeyspelare med de “puckpoäng” du får av att vinna matcher. Ta ditt lag med personliga favoriter online och tävla mot andras lag i EA’s egna cuper för att ha en chans att vinna trofeer och pokaler online.


Spelet är helt enkelt riktigt solid hockey. Till och med en skeptisk nybörjare som jag själv blev riktigt intresserad av de första matcherna och tyckte det var kul att överlista motståndarna och klämma till dem med en snygg assist. Fast trots att spelet lärt mig mer om hockey än några gympalektioner någonsin har gjort, kan det inte vinna mitt hjärta. Jag är helt enkelt inte en sportspels-spelare, och orkar inte träna tills jag blivit så bra att jag vinner online-matcher eller tar mig igenom hela “Be a Pro”. Spelet är solitt- allt dess fanbas förmodligen kan önska sig vad gäller hockey och sätt att spela hockey på. Minus lite kantig grafik, repetitiv musik och en inlärningskurva jag tror skulle kunna sänkas med ett mer lätttillgängligt och genomarbetat träningsläge finner jag inget fel på spelet. Det är vad det är- ett kompetent spel om hockey som kan underhållla dess fans fram tills nästa spel släpps, och även om det inte når hela vägen fram gör 94-läget mycket för att få åtminstone denna nybörjare att känna sig lite mer välkommen. Gillar du hockey? Du kommer gilla det här. Är du inte ett sport-fan kommer det inte att konvertera dig. Mer än så kan jag inte säga, och mer än så behövs väl egentligen inte sägas heller.


Betyg: 7/10
Testgrupp: Game scouts