Kritik mot regeringen 26 september 2016 12.44 av Lady Yuna

I veckan gick många ungdomsorganisationer ut i ett samlat grepp mot politiker från båda håll.
Under mer än ett decennium har svenska barn- och ungdomsorganisationer inte fått någon
höjning av bidragen. Det är svårt att förstå varför så relativt små insatser inte belönas och
man måste gräva sig djupare ner i frågeställningarna.


Ett problem är att vi som organisationer inte har ett samlat motstånd.Vi har sedan lång tid
tillbaka haft en gemensam organisation LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.
Tyvärr är LSU helt lamslaget och tandlöst eftersom de politiska ungdomsförbunden sitter som
medlemmar och inte kan enas kring frågorna. En högst personlig reflektion är att organisationen
är att anse som en politisk språngbräda och det gynnar inte någon som sitter där att bråka för ungas rättigheter.


Ett annat problem kan vara trovärdigheten hos en del av organisationerna eller d.v.s. hur väl
bidragssystemet fungerar kontra vad politikerna skulle önska sig. En del organisationer tycker
att MUCF borde trycka på mer för att få kompensation i sin tur för dessa. Men det är inte en myndighets uppdrag
att göra så. Inte heller kan det vara så lätt att arbeta mot organisationerna när man ser hur systemet konsekvent
utnyttjas. Vi har flera olika organisationer som arbetar med samma område – varför? Man tillåts ha obegränsat med
föreningar – varför? Man tillåter att föreningar inte behöver ha eller ta något som helst ekonomiskt ansvar – varför?


(Foto: Melker Dahlstrand)