Killar, vi är inte gjorda av porslin14 november 2012 15.18 av

Left4dead


Jag ser en rörelse i ögonvrån. Jag vänder mig om med min sensitivity på högsta alternativet så att det går snabbt och är redo att skjuta. Jag siktar och är redo att avfyra mitt vapen. Innan jag hinner skjuta ser jag skott från ett annat håll. Jag skriker”faan” och tittar efter vem det var som tog min kill. Jag ser att det är min vän jag har i micken så jag frågar ”vad fan håller du på med?”. Tillbaka får jag svaret ”gumman, jag vill inte att du ska dö ju, jag försökte bara skydda dig”.


Finns det ingenstans vi tjejer kan vara utan att ha överbeskyddande personer omkring oss? Först så är det pappa, sedan så är det pojkvännen och nu är det t.om i spel där det går ut på att döda varandra. Hur ska vi någonsin lära oss att stå på egna ben (få egna kills) om ni hela tiden försöker förhindra farorna? Vi är inte gjorda av porslin eller någonting liknande (en del tjejer kanske är gjorda av plast, men det är en annan historia). Vi vill skaffa våra egna kills och dö i våra tappra försök. En människa lär sig av sina misstag och likadant gör en gamer. Utan våra misslyckanden skulle vi aldrig lära oss någonting.


Vi vill känna adrenalinet pumpa när vi får syn på en i andra laget som vi måste döda, känna spänningen när vi avlossar skotten och euforin när vårat offer faller till marken. Ta inte ifrån oss det för att ni är rädda om oss. Vi vill det lika mycket som ni, annars hade vi väl stängt av spelet?