Nobbad redan i dörren - Alltför vanligt17 maj 2013 12.49 av Lady Yuna

Lidköpings Dataförening är en väl fungerande och växande förening där alla är välkomna att samlas kring sina intressen. I dagsläget är lokalen alldeles för liten för att tillgängligheten skall vara tillfredsställande och läget i fastigheten omöjliggör en ombyggnation varför behovet av en ny lokal är akut.


 


Med sina 67 m2 är det lätt att inse att situationen för dem är ohållbar, de flesta familjer bor på en dubbelt så stor yta varvid man som utomstående lätt kan inse att alla medlemmar inte kan få plats. Våra ungdomar och unga vuxna utgör en prioriterad samhällsgrupp men med facit i hand ser vi allt för ofta (i princip alltid) att individerna med detta intresse ständigt diskrimineras då kommunerna och landet i det här fallet är tekniskt bakåtsträvande.


 


Av olika anledningar kan inte alla hålla på med en ”fysisk” fritidsaktivitet, orsaker som funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar, intresse och ekonomi utgör en enormt stor del i denna segregation som vi alltför ofta ser i vårt samhälle. Datorspelande och TV spelande har blivit något fult som förknippas med våld och kriminalitet vilket är ett helt felaktigt ställningstagande som beror på ren okunskap.


 


När man ser hur denna förening behandlats blir man ärligt talat mörkrädd över hur rutiner och regler förbisetts av vad man antar beror på det faktum att det handlar om just den moderna kulturen AKA spel. Att se hur lättvindigt man kan förkasta en väl skriven och genomtänkt projektplan för sin förutfattade mening, fördomar, är rent odemokratiskt.


 


Denna förening, och alla andra föreningar inom denna grupp, är så mycket mer än spel. Den ger en tillhörighet i samhället, den minimerar utanförskapet som så många ungdomar av olika anledningar känner gentemot den ”klassiska” idrotten. Ta vilken kommun som helst i landet och titta på utbudet av fritidssysselsättningar för barn, ungdomar och unga vuxna. Majoriteten av dessa har minst 1 ridskola, minst 1 fotbollsklubb, minst 1 pingisklubb, handboll, basket, innebandy, fotoföreningar, bibliotek, skytteklubbar, modellflyg mm mm. Listan går att göra lång. I princip alla dessa modeller, ingen nämnd och ingen glömd, stöttas av sina kommuner med rabatterade lokalhyror, rabatterade hyror för hallar, planer lokaler för evenemang etc. På ett eller annat sätt stöttas dessa kommunalt med MINST det ena, och i många fall flera utgifter.


 


Ett verksamhetsbidrag och lokalbidrag från kommuner är svårt att få då det är en djungel av dokument och paragrafer som skall fyllas i. Om man väl lyckas att få igenom dessa så täcker det knappast en bråkdel av den faktiska kostnaden och om man då är en ideell- religiöst- och politiskt oberoende förening så går man inte runt om inte kommunen satsar på dem. Dessa föreningar, barn, ungdomar och unga vuxna utsätts hela tiden för en systematisk diskriminering och det är på tiden att någon tar bladet från munnen och vågar gå mot vinden för dessa individer.



Dessa individer är de som skall ta över efter oss i framtiden som inte är så avlägsen. Hur skall man få dem att vilja stanna kvar i sina kommuner när kommunerna inte gör ett jota för dem?! Det är ju lite som att binda ris mot egen rygg här. De flesta kommuner har som målsättning att öka eller åtminstone bibehålla den demografiska utvecklingen i sitt område, men någonstans har det blivit helt okej att systematiskt diskriminera denna del av målgruppen genom att fullständigt stänga dem ute från en dräglig tillvaro utan utanförskap.


 


Denna del av kulturen existerar och växer snabbt. Utan dessa kommer den tekniska kunskapen vattnas ur för att sedan försvinna. Vem skall då ta hand om våra avancerade datasystem och intranät? I övriga världen är detta en stor och stöttad genre som tar mer och mer marknad, utom i Sverige då där utvecklingen stagnerat för att sedan backa.


Dessa föreningar sitter på en skatt av kunskap, kunskap som är bred och eftertraktad så varför inte stötta dem? Dessa ungdomar har sedan tidigt lärt sig hur demokratiska val fungerar, genom att närvara på sin förenings årsmöte och sedan närvara på förbundets årsmöte, förbundsrådet. De vet hur man demokratiskt röstar fram eller bort olika förslag och styrelser. De vet hur man redovisar sin årsrapport och hur man formulerar ett protokoll. Så ja det är långt mer än spel det handlar om här.


 


Språkutvecklingen för dessa ungdomar går framåt med lavinfart, och då talar vi inte bara om samtalsengelska utan även fackengelska. Grafiskt utvecklas de också, då de många gånger grafiskt formger olika banor, flyers affischer ja mycket mer. De är duktiga på att koda fram en väl fungerande hemsida med dokumentbanker och medlemsregister med säkerhet så de inte blir hackade.


 


Skall någon kommun ”våga” satsa på dessa och sätta ett prejudikat för framtiden, visa att vi minsann satsar på ALLA ungdomar och följer med resten av världen i framtidsutvecklingen, eller skall vi gömma oss bakom den förlegade synen om att ”det var bättre förr”? Den här delen av kulturen är stor och ACCEPTERAD i övriga världen så det är dags för Sverige att följa med i utvecklingen och låta ALLA barn, ungdomar och unga vuxna vara med i vår prioriterade målgrupp. Nu är det dags att sluta med denna systematiska diskriminering och ta klivet in i framtiden.


 


 


Petra Schulze
Ordförande i Crossroad Gamers
Projektledare i Riksförbundet Goodgame

2013-05-22 12:36

Lady Yuna

Länk till TV4 Skaraborgs nyhetssändning 2013-05-22, där detta tas upp. Nerklippt i massor men poängen finns med i alla fall.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/tv4nyheterna-skaraborg-0934-2362697

2013-05-30 11:38

Robin

bra rapporterat